All I want for christmas
I år har jag varit extremt dålig på att önska mig saker. Vanligtvis tycker jag det brukar bli så att man i början av julen tänker att "nej, inte ska jag ha något, jag som redan har så mycket"... Sen går man en sväng i affärerna eller surfar runt lite på nätet. "Men en sån hade ju varit bra att ha... Och den har jag ju velat ha länge, och hur har jag någonsin klarat mig utan den tröjan innan? Den är ju allt som behövs för att min garderob ska kännas helt komplett!" Jo jo, tills nästa rea...
Till slut känns den befintliga garderoben, filmsamlingen osv. ekande tom, och önskelistan meterlång.
Ett år som liten ansträngde jag mig jättehårt för att komma upp i hundra saker på min önskelista - och lyckades. Dock är jag väldigt glad att mina föräldrar ändå kunde få ur den de saker jag faktiskt önskade mig. För inte hade det varit roligt att få de där sockorna som både de och jag ju visste bara var utfyllnad på listan.
Men i år har känslan av att jag är nöjd med vad jag har faktiskt hållit i sig. Skönt, men lite störigt för familj och vänner runtomkring mig. När de frågat har jag fått hmm:a och stånka ett tag, för att till slut få ur mig typiska saker som pengar och presentkort. Sånt som är smidigt men ack så tråkigt att ge bort.
Men det viktiga är väl att jag är nöjd med vad jag har. Och det kan jag lova, känns riktigt underbart!
Bekännelser
Jag älskar julen. Otroligt mycket. Men samtidigt finns det alltid saker man inte tycker om, särskilt för en petig och detaljnoga person som jag. Att min kräsenhet vad gäller mat även sitter i mycket sen barndomen, underlättar inte heller under jultid.
Därför kommer nu en väldigt ojulig lista. Vid tillfällen som dessa är jag glad att jag är såpass anonym i bloggen. Annars hade jag inte varit förvånad om ni "äggat" mitt hus med clementiner och julgranskulor ikväll!
1. Julskinka är överskattat
2. Sill också
3. Jag har aldrig sett Karl-Bertil Jonssons Julafton
4. Jag tycker inte om glögg
5. Jag varvar gärna julmusten med cola
6. Jag föredrar Coca Cola-tomten framför Jenny Nyström-versionen
7. Jag lyssnar mycket hellre på amerikansk julmusik än svensk (Här är jag mest onationalistisk)
8. För mig får gärna snön hålla på sig ett tag till (Är skitskraj för när halkan ska komma eftersom jag pendlar mycket)
9. Mina lussebullar ska absolut inte ha saffran i sig
10. Eller russin
11. Jag skulle aldrig klara av att leka den traditionella julklappsleken, där man ska byta åt sig det paket man vill ha. Stackars personerna vars paket ingen vill ha (förutsatt att man inte medvetet bidragit med något man vet att ingen vill ha). I vår krets brukar vi köra en annan version. Kan ta upp det sen!
12. Jag tycker att aladdin och paradis är överskattade
13. Likaså julskum
14. Länge tyckte jag att plastgran var bättre än äkta
15. Dopp i grytan är inget för mig
16. De flesta ser fram emot när barnen ska komma hem med egentillverkade julprydnader att ställa fram eller hänga i granen. Jag fasar för det! Kommer säkert ändra mig när jag väl får barn, men nu är jag en sån kontrollfreak med vad som får vistas i min gran att tanken på detta gör mig lite smått panikslagen.
17. Jag har inte varit riktigt förjust i någon julkalender utöver Sunes Jul och Greveholm.
18. Jag brukar aldrig se luciafirandet på tv.
19. Arne Weise är inte härlig. Efter att ha hört honom prata snusk (har skrivit ett inlägg om detta tidigare), kommer jag aldrig kunna återgå till att se honom som en go gubbe som symboliserar julen. Tomten räcker!
20. Jag har aldrig sett It's a Wonderful Life, som för så många hör till julen
21. Jag tappar ofta julkänslan ett tag nära inpå jultiden, eftersom jag ägnar sån stor del av året till julsaker
22. Jag tycker att pojkar ska kunna vara lucia
Så, där har ni det! Nu hoppas jag att vi kan gå vidare och lämna de här obehagligheterna bakom oss.
Och skulle jag välja ut fyra ord att lämna er med efter detta inlägg är det dessa:
Snälla, slå mig inte!
Julafton hos mig
Som jag nämnde i jullistan med frågor tänkte jag spara att berätta om hur en jul ser ut för oss numera, till ett helt eget inlägg. Det blir ett långt ett, så nu kör vi!
På julaftons morgon vaknar min sambo, vår lille vovve och jag upp hos antingen min mamma eller min sambos föräldrar. Eftersom vi just nu bor i en annan stad än släkten blir det att vi bor hos föräldrar under julen. Efter att jag skuttat runt som en femåring en stund ger vi varandra en första julklapp. Det här är ju en tradition från när man var liten - ett paket på morgonen så man skulle ha något att leka med och kunna stå sig till kvällen, men vi kör på det fortfarande av tradition. Sen är det dags för frukost, sambon gillar skinkmacka, jag macka med prinskorv och varm choklad, och vovven tar vad som bjuds. Till frukosten brukar vi se en julfilm om tiden finns, gärna Jul i Ankeborg. Finns tiden tar vi gärna med vovven ut på en längre promenad.
Teddy ute i snön (Blir alltid full av skratt när jag ser bilder från den här tiden. Teddys ras går igenom en fas då de har väldigt markerad panna. Ni kanske ser linjen? Den var ännu tydligare på riktigt, och såg så rolig ut!)
Framåt lunch börjar det hända grejer. Man gör sig iordning, hjälper till att förbereda och fixar sista grejerna med julklappar. Sambon kör snygg skjorta, jag finklänning och strumpbyxor (är det högtid ska det vara strumpbyxor, hur obekvämt det än må vara! Konstigt egentligen, men så fort strumpbyxorna åker på åker festmätaren upp i mitt huvud.), och Teddy (vovven) får ett litet rött band runt halsen (Vi har försökt med tomteluva. Big no no!).
Lunchen spenderas oftast hos svärföräldrarna. Det blir klassiskt julbord och mycket mys. Köksbordet dignar av skinka, kål, köttbullar, lax, prinskorv, bröd, ägg, potatis, sill och jag vet inte allt! Eftersom ingen av familjerna firar med så många från släkten känns det väldigt familjärt. Det brukar vara sambons föräldrar, syskon, mormor, farmor, och så sambon själv och jag då.
Efter julbordet är det snart dags för gröten. Och här ska det rimmas! Jättemysigt tycker jag, i teorin. I praktiken tycker jag det är lite pinsamt, särskilt de första jularna. Som tur är visade sambon mig tidigt var hans föräldrar gömmer sitt lager med grötrim, så vi kunde gå och plocka. Fuskigt, men skönt! I år tänkte jag dock försöka ge mig på ett eget, om jag vågar och kommer på nåt! (Detta har ingenting att göra med att svärföräldrarna bytt gömställe för sina grötrim, nej då!)
Efter julbordet är det snart dags för gröten. Och här ska det rimmas! Jättemysigt tycker jag, i teorin. I praktiken tycker jag det är lite pinsamt, särskilt de första jularna. Som tur är visade sambon mig tidigt var hans föräldrar gömmer sitt lager med grötrim, så vi kunde gå och plocka. Fuskigt, men skönt! I år tänkte jag dock försöka ge mig på ett eget, om jag vågar och kommer på nåt! (Detta har ingenting att göra med att svärföräldrarna bytt gömställe för sina grötrim, nej då!)
Vid fika blir det självklart MASSOR av kakor och Kalle. Jag trivs jättebra i min sambos familjs sällskap, men här kan det faktiskt bli lite fel. Mormorn respekterar ju inte Kalle! Tjabbig är hon även i vanliga fall (och jättego!), men när hon sätter igång så fort Kalle börjat är det som om hon inte fått en syl i vädret på åratal! Men men, mysigt är det ändå, och stämningen när man ser på Kalle är nästan lika magisk som när man såg det som liten.
Sen så kommer vi till spännande grejer: Julklappsutdelning! Julen är underbar av så många anledningar, och jag ser ett väldigt stort värde i gemenskapen och stämningen och allt annat därtill. Men jag skulle ljuga om jag påstod att julklapparna inte spelar någon roll. Det är så spännande! Mer att ge än att få numera, men att få är det absolut inget fel på! Sambons lillebror delar ut och jag njuter av att se på. Många paket brukar det bli, och lång tid tar det, men i sinom tid har alla paket hittat rätt, och den vackert klädda granen är nu tom inunder. Dags att öppna! Fina, genomtänka paket är ett genomgående tema, och man känner sig lika rörd och bortskämd varje år!
Lite av förra årets julklappsutdelning
Efter lite extra mys är det dags, oftast lite för sent, att ge sig iväg till Julafton nr 2! Numera brukar julen med min sida av släkten firas hos min syster och hennes familj. Förr var det alltid hos mamma, i hemmet jag växte upp. Här möts vi upp av min mamma, hennes sambo, min mormor och bror, min syster, hennes sambo och deras son. Julfirande med min pappa har vi syskon med respektive alltid kvällen innan jul, så i det stora hela blir det väl tre firanden får man säga. Inte helt fel! Här pysslas det inför julbordet, och vi lägger in klapparna under granen. Teddy har bytt ut svärföräldrarnas hund som lekkamrat till fördel för min systers lilla jack russel. Runt runt springer de, med min lilla systerson efter sig, varje gång utan undantag.
Snart blir det julbord, och vi plockar än en gång godsaker från ett dignande köksbord. Här är till och med urvalet större! Bland annat revbensspjäll tillkommer, till min stora glädje. Matdoft, julmusik, prat och skratt fyller luften, och inget känns så hemma som jul med dem jag älskar mest.
Allt eftersom tiden går blir man mer otålig efter tomtens ankomst. Systersonen och jag spanar i fönstret, och jag vet inte vem som är mest exalterad. Eller jo, det vet jag. Det är jag, men det kommer säkert vända ju större han blir. När vi äntligen ser honom komma upp på den lilla verandan pirrar det i magen. Tomten får en sittplats, och han blir tilldelad paket från under granen. En lite avvaktande systerson blir snabbt mer modig när han märker hur roligt det är att få ta paketet från tomten till personen det är menat. Även sina egna paket ger han bort med glädje - det var ju så roligt att ge!
Mot slutet av kvällen börjar de äldre röra sig hemåt, medan vi lite yngre stannar kvar och spelar spel och kollar film medan vi käkar rester av det julgodis sambon och jag gjort. När klockan är bortåt två-tre är man rätt slut. En luftmadrass har ordnats så att man kan sova över, och i den stupar man kvickt, mätt, trött och nöjd med sin jul!
Barnen och tomten
När man jobbar en del inom förskolan, som jag, får man ofta höra så söta saker från barnen. Så snälla saker att det riktigt värmer i hjärtat, och så roliga saker att man nästan själv behövt ett blöjbyte.
Idag hängde de upp sig på ett samtalsämne jag mer än gärna uppmuntrade, nämligen jultomten!
Först handlade det om att jultomten snart skulle komma. Tydligen är julafton redan nu på fredag.
- På fredag?, sa jag. Och jag som inte hunnit köpa några julklappar än!
Så skulle jag ju inte sagt!
- Det är jultomten som kommer med julklapparna!, fick jag snabbt tillbaka, med ett tonläge som sa att nu hade jag verkligen fått saken om bakfoten. Vem tror jag att jag är, jultomten??
Men när barnen väntat en stund och jultomten ännu inte dykt upp var det dags att ta saken i egna händer. Runt i alla rummen sprang de och letade och ropade. Tomten måste ju ha gömt sig någonstans!
Till slut blev allting frid och fröjd då tomten hittades på bild i en bok. (Själv tyckte jag att bilden föreställde en katt, men inte vågade jag säga något efter att ha haft så fel om julklapparna!)
Kort sagt: Barn är underbara!
Julminne och tävling
Emelie med blogg Jul i tomteverkstan har satt igång en tävling om ett mysigt julkit, och jag är för en gångs skull med och tävlar, vilket det inte annars brukar bli av att jag är.
Tävlingen hittar ni här:
