I år har jag varit extremt dålig på att önska mig saker. Vanligtvis tycker jag det brukar bli så att man i början av julen tänker att "nej, inte ska jag ha något, jag som redan har så mycket"... Sen går man en sväng i affärerna eller surfar runt lite på nätet. "Men en sån hade ju varit bra att ha... Och den har jag ju velat ha länge, och hur har jag någonsin klarat mig utan den tröjan innan? Den är ju allt som behövs för att min garderob ska kännas helt komplett!" Jo jo, tills nästa rea...

Till slut känns den befintliga garderoben, filmsamlingen osv. ekande tom, och önskelistan meterlång.


Ett år som liten ansträngde jag mig jättehårt för att komma upp i hundra saker på min önskelista - och lyckades. Dock är jag väldigt glad att mina föräldrar ändå kunde få ur den de saker jag faktiskt önskade mig. För inte hade det varit roligt att få de där sockorna som både de och jag ju visste bara var utfyllnad på listan.


Men i år har känslan av att jag är nöjd med vad jag har faktiskt hållit i sig. Skönt, men lite störigt för familj och vänner runtomkring mig. När de frågat har jag fått hmm:a och stånka ett tag, för att till slut få ur mig typiska saker som pengar och presentkort. Sånt som är smidigt men ack så tråkigt att ge bort.


Men det viktiga är väl att jag är nöjd med vad jag har. Och det kan jag lova, känns riktigt underbart!